Visar inlägg med etikett vinter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vinter. Visa alla inlägg

söndag 17 februari 2013

Tour de Ötzi randonné! Storartad succé!

I lördags tog KBCK det stora steget ut i randonnévärlden med sin egna officiella 20 mils-brevet. Sexton cykelsugna gubbar hade tagit sig till Welcome Hotell för att cykla varvet runt Mälaren. Efter inskrivning och uthämtning av stämpelkort så rullade gruppen iväg någon minut efter åtta. De första milen genom stan gick ryckigt på de bitvis sorgligt underhållna cykelvägarna. När vi väl kom ut till Bergslagsvägen, som var snöfri och fin som ett vardagsrumsgolv, hade vi redan tappat en kille. Han hade fått punka i Spånga och stod där utan vettig pump och svor. Efter ett tag fick jag ett sms att han hade åkt hem istället. I Södertälje fyllde vi fikadepåerna med mumiebullar och redbull. Det här var dagens första stämpling och cyklist nummer två valde att åka hem.

Den riktiga cyklingen börjar efter Södertälje. Nu sträckte vi ut på landsvägen och njöt av knastret från dubbdäcken. Milen rullade på i bra fart och vips så var vi i Strängnäs. Här tog vi en stå-fika på kiosken där vi brukar fylla vatten och äta glass på sommaren. Uteserveringen såg inte lika lockande ut nu. Några stunder av tid senare cyklade vi genom Enköping och fortsatte mot Bålsta. Gruppen höll fortfarande ihop och tempot var bra. Imponerande att folk är så starka redan nu. Det hördes inte ett enda gnäll och hela gänget såg ut att trivas.

Det finns bara en enda skylt som betyder något när man cyklar runt Mälaren, Barkarbyskylten. Någon mil innan Barkarby höjdes tempot en aning. Jag låg ganska långt bak och började ta mig framåt i gruppen. Samtidigt såg jag hur Markus gjorde detsamma lite längre fram. I svackan vid Shurgard gick han och Daniel loss och gjorde en stöt i backen. Markus hade varit helt dockad innan Bålsta så han försökte sig antagligen på en långspurt. Så lätt ska han inte få den tänkte jag och satte fart efter honom. I rondellen kom jag upp bakom och tog mig förbi på vänster sida precis när man svänger ur. Sen var det bara fullt spett som gällde. Jag visste att det var folk bakom mig som var minst lika sugna på den skylten så det fanns inget utrymme att slå av på farten. Som en blandning av Mark Cavendish och Peter Sagan passerade jag den åtrovärda Barkarbyskylten som första man. Jag VANN! Hela skiten. Uppslag till Västerortstidningen: Spurtfenomenet från Hässelby har gjort det igen! Jerringpriset, Nobels spurtpris och UCIs hedersmedalj. Så stort är det.

I Barkarby stod Hanna i baren och väntade och vid KBCKs egna bås satt Tille, Jan, Jans polare, Jonas, Micke och Gurra. Tolv skitiga gubbar haltar in och slår sig ner och beställer varsin Belpils. Sen var afterbiken igång. Nu skulle det dunkas ryggar och historier om hårda förningar och krampande ben kryddades efter varje klunk öl. Under kvällen rasslade det in fler för att hjälpa till med afterbikandet. Det sista jag minns är att Hanna kom ut med några Gregorius och att Toni dansade in med famnen full av Rochefort tior. Sen var det ridå. Tack och adjö. Precis som det ska vara.

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Första stoppet i Södertälje.

Pinkstopp innan Strängnäs.

Finfika i Bålsta.

Nämen skål då!

Tille sköter sekretariatet.

Får det lov att vara några Gregorius?

Tack alla som var med och gjorde detta till en av vinterns bästa dagar.
/Johan

söndag 7 mars 2010

Utecykling med bröderna rimfrost.

Idag slängde jag in hojen i bilen och åkte ut till Calle i Bålsta. Planen var att köra en runda innan frukost. Men när Linda fick höra det så tvingade hon mig att äta innan jag stack. Hon tyckte det lät dumt nu när jag blivit så tunn, så jag fick snällt trycka i mig en ostmacka. Tjejer har verkligen ingen respekt för sporten. Brorsan var det lite ordning på i alla fall. Han startade på tom mage som vi bestämt.



Den första milen var fruktansvärt kall. Ett tag trodde jag att tinningarna skulle spricka. Det var -16 i Hässelby när jag tvingades äta mackan. Tror inte det var så mycket varmare i Bålsta. Efter ett tag slutade det i alla fall göra ont i fingrarna och fötterna hade domnat för länge sen. Vägarna var fina. De stora var snöfria med torr asfalt och småvägarna hade ett hårt snölager på som gick prima att cykla på.

Jag kände mig riktigt stark hela rundan. Vinterns trainercykling har verkligen gett resultat. Calle har också ökat grymt mot förra året. Vi hojade i fin fart och snackade om sommarens äventyr och njöt av de fina vägarna. Milen tickade på och tillslut var vi hemma i Bålsta igen. För att få till den rätta randonnékänslan avslutade vi på Preem med en fika. Förutom min ostmacka hade vi bara druckit vatten på rundan. Calles ben var på gnällen på slutet. En timme till så hade han varit ett lätt byte för en rejäl kränkning. Nästa gång... 3,5 timmar och 8 mil blev det idag.

Tack för en strålande runda Calle.
/Johan

lördag 13 februari 2010

Klungvurpa på Mälaren.

Idag tog jag, brorsan och Nypan en liten sväng på Vikingarännets bana. Jag hade varit nere vid Lövstabadet och rekat isen på fredagkvällen så det verkligen var plogat den här gången. Sist jag och brorsan skulle köra här så var 40 cm djup snö och ett par skidspår, det ville vi gärna slippa idag. Det snöade ordentligt vid sjutiden när jag gick upp med Viktor. Men det borde inte hinna bli så mycket under dan. Några centimeter snö gör ingenting när man cyklar.


Vi cyklade genom Villastan ner till Berghamnsbrygga där vi ledde ut hojarna på isen. Ute på banan konstaterade vi att vi var ganska ensamna ute på isen. Vi hann bara några hundra meter innan brorsan körde omkull för första gången. Isen var snorhal. Under snön var det stenhård blankis. Våra pendlardäck med 240 dubbar rafsade bara lite lätt på isen. Här skulle man kört mtb med Nokian WXC 300. En slank han hit och en slank han dit och en slank han ner i diket.. Vi fortsatte att ramla och en av gångerna lyckades alla tre åka i backen samtidigt.


Det finns inte så mycket vindskydd på isen så snöflingorna piskade i ansiktet hela vägen. Då och då mötte vi små plogbilar som försökte hålla banan fin. Vi stretade på i motvinden och Vid Kungsängen tog brorsan farväl och körde bilvägen hem till Bålsta. Jag och Nypan vände tillbaka mot Hässelby. Nu fick vi vinden i ryggen. På tillbakavägen hade snön lagt sig på isen och bildat en sandpappersliknande yta. Nu fäste däcken och vi rullade på ganska bra.


En av plogbilarna hade knäckt isen på hemvägen. Det var sån där dubbelis med vatten emellan så vi testade att köra igenom men fastnade ganska snabbt. Efter tre timmar var vi hemma igen och jag kunde äntligen dricka vatten. Slangen på Camelbaken frös ganska snabbt och jag hade till och med kört omkull en gång när jag försökte få liv i den. Det blev varken långt eller snabbt idag, men det är inte varje dag man kan cykla på Mälaren.

Tack för en riktigt mullig isrunda.
/J

söndag 7 februari 2010

Aktiv vila.

Idag var planen att jag och brorsan skulle cykla på Vikingarännets plogade bana. Vädret var prima och det syntes inte en enda skridskoåkare på isen. Det här var upplagt för en grym runda. Men när vi hade släpat ut cyklarna från Lövstabadets strand så hittade vi ingen bana, det var nämligen inte plogat. Det kanske var därför vi inte hade sett några skridskoåkare.. Det fick bli en sväng genom skogen till Bruket istället. Pendlardäcken visade sig vara värdelösa som snöstigsdäck så det blev en hel del cykelsläpande.

Efter 2 irriga timmar med aktiv vila så gav vi upp och hojade hem igen. Nu har jag skottat både bak och framsidan så ryggen lär värka skönt imorgon. Då ska jag ta tag i träningen igen.
/J

onsdag 20 januari 2010

Vinterlek på vilodan.

Kände mig rätt seg i benen idag så jag hade tänkt ta en vilodag. Men så kom jag på att jag kunde köra en lugn sväng i skogen bara för att få lite frisk luft. För att ha nåt att blogga om så tejpade jag fast en kamera fram på styret så jag kunde filma lite snöstigar. Stigarna var lite trögare idag, men fortfarande grymt roliga.


Så här kommer alltså några klipp från dagens återhämtningscykling.





/Johan

måndag 18 januari 2010

Snöcykling med Märsta-besök.

Ikväll var vi ute i skogen igen. Jag, Nypan och Skogling. Som extra bonus kom Källis förbi och gjorde sällskap. Det hade snöat hela dan så stigarna var helt orörda och lite extra fluffiga. Den nya snön gav en ny krydda till cyklingen. Det gällde verkligen att hålla sig mitt på stigen. Nu var det ännu mjukare brevid. Det var också lite svårare att se gränsen mellan hårt och mjukt.


Eftersom bromsen på Treken gick sönder sist så fick jag bygga ihop min Scott comp racing som stått slaktad efter den pensionerades som pendlarcykel. Som tur var hade jag ett nytt vevparti och vevlager liggande. Hojen fick även ny kassett, ny kedja och som krona på verket ett par riktigt gamla gröna Michelindäck.


Hojen blev skitbra. Den kändes liten och snärtig. Däcken fäste bra och den stela gaffeln funkade fint på snöstigarna. På styret satt det barends som jag hade lindat med styrlinda. Jag orkade inte meka bort det och fixa nya handtag så jag sågade av styret innanför barendsen istället. Sen drog jag några varv eltejp för att hålla fast allt.

Lite film också.


Rundan blev riktigt lyckad. Tempot var bra och vi körde samma runda som jag körde förra veckan. Uppe på Bruket var liften igång och det vimlade av skidåkare. Vi surrade med några av dem innan vi vände tillbaka. Nu ska jag äta chips och känna buken växa.

Tack för en riktigt mullig kväll.
/J

söndag 17 januari 2010

Tour de Oetzi

Igår var det dags för ännu en Oetzi-runda. 21 mil på snötäckta vägar. Igår var också en av de varmaste dagarna på flera veckor. Jag vaknade som vanligt med smaken av gårdagens rödvin i kroppen. Trött och seg, ångrade det sista glaset. Tryckte i mig kaffe och 3 äggmackor. Pressade ner min feta kropp i randonnékostymen och rullade iväg mot Barkarby. Där stod 6 glada cyklister och väntade. Jocke, Martin, Simon, Nils, Kalle och Andreas. De första två milen gick på pinsamt dåliga cykelvägar. Istället för att ploga bort snön så tror de att det räcker att vräka ut salt. Resultatet blir ocykelbara cykelvägar.


På Tranebergsbron stod Mattel och Tille och i Hornstull skarvade Viktor och Hektor på. Sen satte vi fart mot första fikan i Södertälje. Tempot var högre än tidigare och det blev ännu högre när Simon var upp och drog. Han är en sån där elitcyklist med ambitioner.


På macken i Södertälje stod en kille och väntade. Per hette han och hängde med till Strängnäs där vände tillbaka hem. Precis efter Södertälje delades gruppen i ett rödlyse. Den första gruppen fortsatte och vi som halkade efter gjorde inga större försök att komma ifatt. I Strängnäs återförenades vi på Pizzerian. Jag hade ingen lust att bli illamående av Strängnäs-flott-pizzan så jag, Tille, Mattel och Viktor åt på Lauras istället. 2 cola, pastasallad med kyckling och 2 koppar kaffe. Sen iväg.


Survägen mellan Strängnäs och Enköping gick lättare än vanligt. Det var ganska lite trafik och det var mycket ljusare än sist. Milen rullade på fint och klungan kändes jämn och bra. Strax efter Enköping var det dags att sätta på lyset. Martin hade lyxat till med en diod. Tack vare snön så blev det aldrig så där svart som det brukar bli. Vid Ekolsunds Värdshus mötte vi en ensam cyklist. Det var Calle, min 40-åriga brorsa. Han hade just kommit hem från Malaysia och ville rulla av sig semesterfetman. Han hängde med till Barkarby och hojade sedan hela vägen hem till Bålsta.


De sista milen var jag riktigt trött i benen. Jag var nog inte ensam om det. Det stånkades och pustade lite varstans i klungan. Nu längtade jag verkligen till Värmen och ölen på Lilla Barkarby. Hanna garvade som vanligt åt oss när vi staplade in och beställde varsin Belpils. Efter en pizza och en öl till cyklade jag hem och dog i soffan.

Tack för en riktigt mullig runda.

/Johan


torsdag 14 januari 2010

Skogscykling igen.

Kunde inte låta bli att sticka ut en sväng i skogen idag. Jag tryckte i lite mer luft i bakdäcket och spände till bakdämparen. Nu kändes hojen mycket kvickare än den gjorde igår. Jag körde de stigarna vi tog igår och skarvade på med en sväng upp till Bruket. Det var upptrampat hela vägen dit och säkert hela vägen till Kallhäll. Vid bruket vände jag och testade några alternativa slingor hem. Det blev en riktigt bra runda som tog ca en och en halv timme att köra i bra fart. Om man vill så är det bara att skarva på med några andra stigar.

Om vädret tillåter så kör vi nog en pannlampsrunda nästa vecka. Bra lampor, bra gubbar, bra tempo och bra mjölksyra. Imorgon får jag åka förbi Alviks Cykel igen. Min frambroms la av så några av backarna blev lite väl spännande. Bilder från dagen:

/Johan

onsdag 13 januari 2010

Fullt spett i mörkret.

Ikväll körde Skogling, Nypan och jag en sväng med pannlamporna i skogen. Tempen låg på nio minus. Skogling försökte jaga livet ur mig och jag försökte jaga livet ur honom. Han är stark i korta backar och jag är envis. Bra tryck. Fullt spett och maxpuls på snöstigarna. Satan vad kul det var. Stigarna är grymt snabba och fästet är topp. Man kan nästan mata på hur hårt som helst, men det gäller att hålla sig på stigen. Utanför stigen är det djup lössnö med skare. Där får man tvärstopp. Hoppas verkligen att kylan stannar ett tag. Det här måste göras om.




Tack för ikväll. Nu ska jag kolla på några avsnitt Dexter.
/Johan

tisdag 12 januari 2010

Lövstaflow i minus nio.


Blev inspirerad av Skoglings kvällsrunda igår. Han och Johan44 körde en sväng på stigarna i Lövsta med pannlampor på. Jag fick sticka ut idag istället. Jag bor ju bara några hundra meter från de första stigarna så egentligen borde jag skämmas för att jag inte kör mer där. Stigarna var snabbrullade och härliga. Däcken fäste bra och benen var fulla med sprattel. De ställena som vanligtvis är steniga och lite knixiga var nu släta, böljande och flowiga.


Det var en del cykelspår i skogen, några var säkert deras. Det var framför allt en backe som jag är säker på att de körde igår. Den första "riktiga" backen efter man har korsat fälten. Innan man kommer till det fällda trädet. Det är en riktig sprättbacke som Skogling garanterat ryckte i igår. Efter en timmes tokmullig cykling på hög puls och njutning var jag hemma igen. Skogen skyddar bra mot kylan. Jag behövde inte ens skoöverdrag idag. När kör vi pannlampa i skogen, imorgon? Det gäller att passa på medans det är så här fint.

Jag hade som sagt gärna hängt med grabbarna igår kväll, men jag var på ett randonnémöte och snackade långcykling istället. Det var en riktigt trevlig och inspirerande tillställning som Fredrikshofs randonnésektion hade bjudit in till. Det kom ca 40 pers. Många av dem har jag träffat och cyklat med tidigare. Jag fick äran att berätta lite om LEL. Hoppas åhörarna stod ut med mitt svamlande och mina gryniga bilder. Man kan inte förvänta sig så mycket mer av mig, jag är ju ändå arbetslös.
/J