Visar inlägg med etikett cykling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cykling. Visa alla inlägg

lördag 23 juli 2011

Toscana

I torsdags kom jag hem från vår Italienresa. Jag försökte SMS-blogga därifrån men det funkade tydligen inte. Därför fick det bli tyst här ett tag. Men nu är jag igång igen.

Linda flög med ungarna och jag tog bilen så jag kunde få med cykeln och lasta den full med vin på hemvägen. Vi bodde på Riva del Sole i Castiglione della Pescaia. Mellan Follinica och Grosseto. Toscana är som gjort för cykling. Jag har ju cyklat här förut, men den här gången kunde jag ta det i mindre portioner. Det finns hur mycket härliga vägar som helst. Det är inga problem att hitta roliga backar heller. Byarna ligger oftast uppe på kullarna så det är bara att följa skyltarna så får man några hundra höjdmeter direkt. Sen är det nästan onödigt vackert med alla vingårdar och olivlundar.

Jag hade ritat ett gäng rundor i GPSen som jag hade tänkt köra. Chianti road, La strade bianche, Elba runt och Pisa tur och retur. Men när jag väl var där så funkade det inte. Det var ju faktiskt ingen cykelresa. Så jag stack ut nån eller några timmar när det passade med familjen. Men med +35 i skuggan så räckte det oftast ganska bra. Min kortrunda som jag tog några gånger var 4 mil och 600 höjdmeter. Om man ska åka hit på cykelresa så funkar det nästan överallt. Det är nästan lika vackert och backigt i hela Toscana. Nästa gång måste jag bara cykla Chianti road. 222:an mellan Siena och Firenze. Den är fantastikt vacker. Och namnet gör den ännu mer lockande.


Trista vinrankor.


Trist utsikt från Castiglione


Trista oliver.


25% backe i byn. Trist.


Trist katt softar i fönstret.


I'm feeling hot hot hot!


Castiglione della Pescaia.


Scarlino uppe på kullen.


Mullig bergsby.


Gavarrano.


Trist ingång till en vingård...


Kämpa Johan!


Charmig trattoria i Cacchiagrande.


Värmebonkad gubbe.


Det är absolut inte sista gången jag åker hit. Nån gång måste jag göra det som en ren cykelresa också. Men då funkar det nog bättre på våren så man slipper brinna upp på varje runda.
/Johan

lördag 22 januari 2011

Utecykling med Hässelbys hetaste man!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Men oftast blir det rätt bra ändå till slut. Amir ringde i fredags och bjöd in till 2 timmar spinning, men eftersom jag har haft Ebola i två veckor så strök jag det. Sen dök det upp en härligt crossrunda på Happy som skulle passa mig bättre. Men pga dålig intern kommunikation och kvinnlig inblandning så missade jag den rundan också. Istället fick jag plocka de smulorna av tid som fanns kvar och sticka ut på en egen runda istället.

Efter en näringsfattig och trist frukost studsade jag ut på min dubbdäcksbestyckade pendlarcross. Tighta byxor, stort paket och cykelsug till tusen. Efter några misslyckade försök fick jag äntligen igång min nya dyra Garmin-cykeldator-gps. På stäketbron träffade jag Jonsson från Bålsta CK. Vi surrade lite innan han vek av hemåt. Då var jag på väg mot Canyons svenska huvudstad, Bålsta och kände hur hela världen log mot mig. Susade förbi Åbergs museum och blev påminnd om hur dryg den backen är.

Utanför Bålsta, där björnar ,vargar och vinkande cowboys lever loppan låg vägarna fina och isfria. Här sträckte jag ut min långa och ståtliga kropp och lät benen leverera watt som aldrig förr. Snitthastigheten steg från 22 km/h till svindlande 25/h. Efter ett par riktigt snyggt cyklade mil så var jag hemma igen. De enstaka bilisterna som såg mig på vägarna lär ha ett minne för livet. Maken till fulländad cyklist och man har de nog aldrig skådat.


Kåt gubbe.

Det senaste i förorten.

Vackra vyer vid Kungsängen.

Nästan som Mallis.




/J

söndag 9 januari 2011

Utecykling på riktigt med brorsan.

Idag slog jag och brorsan på stort och begav oss ut på en verklighetscykling. För att slippa cykla i snömodd och is så tog vi Enköpingsvägen. Den var faktiskt helt ok. Vi hade först tänkt svänga in på småvägarna men gav ganska snabbt upp. Det fick räcka med att läsa om Tilles misärcykling igår. Om värmen håller i sig kommer snart vägrenen vara snöfri hela vägen till Enköping. Det blev varken fantastiskt långt eller fantastiskt snabbt. 2 timmar fick räcka Men det var klart mulligt att komma ut och få lite vind i ansiktet. Vi tog en skyltspurt var och brorsan visade klart att han kommer bli jävligt jobbig i sommar.

Calle trivs i Skolsta.
På vägen hem svängde jag förbi Gurra och lämnade in nav och fälgar för sommarens snabbhjul. Bilder och vikter och hela klabbet kommer senare.
/J

onsdag 23 juni 2010

Semetsercykling och jordgubbar.

Andra dan på semestern. Linda jobbar fortfarande och viktor går sista veckan på dagis. Jag hade ett möte med VD:n på nya jobbet på förmiddan. Efter det fanns det 3,5 timmar som bara låg och skräpade. Precis som igår så passade jag på att sprätta iväg mot Bålsta i solskenet. För att skoja till det lite så tog jag en annan väg mot igår. Nu körde jag direkt till Bålsta, upp vid Åbergsmuseet och ner till Shellmacken där vi alltid fikar på Oetzi-turerna.

Sen följde jag Enköpingsvägen tills man kan svänga av mot Sigtuna och Skokloster. Följde den vägen hela vägen till Bro. Där vek jag av hemåt igen. Benen rasslade på bra och jag kände mig skönt avslappnad på cykeln. Det är ju viktigt att man känner sig bekväm på cykeln om man pysslar med långcykling. 3 timmar och 9 mil blev dagens runda. Om jag hade haft mer tid så hade det varit härligt att susa vidare, men nu fick jag skynda hem för att hämta på dagis istället. Hoppas den här värmen håller i sig ett tag nu.



Efter dagis gick jag och Viktor till närbutiken och köpte jordgubbar, grädde och en kall folköl. Idag var det så varmt så vi började med efterrätten. Viktor gillade jordgubbarna och jag gillade ölen i värmen. Nu är Viktor ute och cyklar igen, undrar vem han har fått intresset av?


/J

söndag 20 juni 2010

Kårsta del sol.

Eftersom både Vätternrundan och CK Distans 100-milare gick i helgen så blev vi bara 3 pers på vår lördagsrunda. Vi samlades i Barkarby och rullade först mot Upplands Väsby. För att förstärka lantis-känslan hade de skalat bort asfalten i centrala Väsby. Det kändes mer som en westernstad nu. Så nära, men ändå så långt bort. Sen sträckte vi ut på de böljande Roslagsvägarna. Vi hade skön medvind så farten var lagom hög. Vi sprätte runt och spurtade på skyltar och backar. Danne kränkte mig gång på gång i skyltspurtarna. Han är stark den där lilla pool-killen.

I Kårsta blev vi sugna på lite fika. Precis vid järnvägen finns ett litet hak som heter Kårsta del sol. Det stället visade sig vara en riktig pärla. Efter en kort överläggning bestämde vi oss för att äta lunch här. Jag och Danne beställde varsin Kåre-mums. En pizza med oxfilé, fläskfilé, parmaskinka, vitlök och ruccola. Nypan var tvungen att konstla till det och tog nån sorts pizzasmörgås.

Jag och Danne mumsade i oss våra Kåre-mums och njöt av varenda tugga medans Nypan såg lika missnöjd ut som när han blev serverad Duvel i Leffeglas. Till kaffet bjöd vi på roliga kommentarer om Nypans matval. Sen rullade vi vidare. Danne fortsatte att kränka mig i skyltspurtarna och Nypan började surra om astma.

Efter 13 mil sladdade vi in på min baksida. Nu var det dags för after bike. Medans ett halvt dussin chorizokorvar låg och sprattlade på grillen så delade jag och Nypan på en Piraat. Danne gick direkt på rödvinet. För att få till den riktiga after bike-känslan så körde jag den 13:e etappen från Girot på tv:n, den som vi såg på plats, och öppnade fönstret mot altanen. Efter nån timme anslöt Markus. After bike är minst lika viktigt som stretching och kolhydratladdning.





Tack för en strålande dag!
/Johan

fredag 2 april 2010

Långfredag/Kränkfredag

Nyss hemkommen från ännu en kränkarrunda i Kungsängen. Idag tog vi årsbästa med 21 cykelsugna gubbar. Vi började som vanligt med 8 km uppvärmning innan vi körde igång. Upplägget var samma som förra gången, 4 intervaller i maxfart.

Det var sur motvind så det var svårt att spräcka klungan hur mycket man än försökte. När man väl spände gubbvaderna och försökte göra nåt så täpptes luckan direkt och klungan kom ifatt. Men inte lärde vi oss något av det. Vi försökte och försökte. Så fort vi fick chansen så körde vi tills benen glödde.

KBCK sprätte runt som vanligt, men idag körde vi i våra nya snygga jackor. Är man snygg så är man snabb. Det blev en fantastiskt rolig långfredag. Det var ett riktigt starkt gäng som var med idag. Bra kört allihop.

Nu ska jag äta mig proppmätt och dricka mig vimmelkantig hos svärföräldrarna. Det är jag värd.
Tack för en riktigt mullig dag!
/Johan

torsdag 1 april 2010

6 timmar distans med belgiskt avslut.

I onsdags stack jag, Amir och Robban ut på en Ekerösväng. Linda skulle hämta Viktor så jag hade en hel proffsdag framför mig. Så efter dagislämning så möttes vi vid Vivo Knallen. Sen styrde vi vinterpendlarna mot Ekerö. Vi tog långsvängen förbi FRA, Skå-Edeby, Svartsjö, Kungsberga, Sånga-Säby och tillbaka via Svarsjö. På hemvägen fick vi vinden i ansiktet. Kall och tung.

När vi kom tillbaka till FRA efter 3 timmar så vinkade jag hejdå till grabbarna och vände tillbaka ut mot Ekeröarna igen. Jag skulle på möte med KBCK klockan 17 i bromma så jag kunde cykla 4 timmar till innan det var dags. Det gäller att utnyttja proffsdagarna till max.


Vägarna såg precis likadana ut andra varvet och vinden var precis lika kall och tung när jag fick den i ansiktet. Men benen kändes bra och jag pinnade på 3 timmar till innan jag stolpade in på Sorbon i Bromma. Efter 6 timmar och 15 mil satt den första veteölen som en smäck.

Efter ett tag började det ramla in KBCK-gubbar och mötet var igång. Många väldigt viktiga och bra beslut togs. Det dracks en hel del öl också så de flesta sakerna vi hade beslutat om glömdes bort lika snabbt. En riktigt kul sak var att vi äntligen hade fått våra klubbtröjor. Mer om det senare. Snygga tröjor för snygga gubbar helt enkelt.

Tack för en härlig runda och för en härlig kväll.

/J

söndag 21 mars 2010

Kränklördag i Kungsängen.

I lördags var det äntligen dags för årets första kränkarrunda. Ett koncept utvecklat av Bröderna Brunna, och som körts i 2 år. Det handlar om att samlas och köra så fort man kan, helt prestigelöst. Ingen vinner och ingen förlorar. Man kör sig vimmelkantig bara för att det är så kul. Som bonus får man köra sönder sina kompisar.

13 glada laxar dök upp till kränkpremiären. Vi rullade ut till startplatsen och snackade om cykling i allmänhet. Solen sken men det blåste en del. Vi fick lita av allt, lite medvind, lite motvind och lite kantvind. Efter en snabb genomgång körde vi igång. Mattel tog en jätteförning och sen var det min tur. Benen kändes lite tunna sen torsdagens roslagsrunda. Det sved ordentligt och pulsen stack iväg. Ganska snabbt var jag ensam med Magnus och en elitkille från Bålsta CK på en tvärfet Cervelo SLC SL. Det gick undan ordentligt och benen skrek av syra. I en av backarna orkade jag inte hålla rulle och fick se de glida ifrån. Jag försökte streta vidare men nån kilometer innan målet släppte jag och väntade in storklungan. Där fick jag lite liv igen och sprätte omkring och stötte och betedde mig allmänt barnsligt.

Andra intervallen gick ungefär som den första. Jag hamnade tillsammans med Magnus och Bålstakillen. Mina ben imploderade halvvägs och jag väntade in storklungan där jag sedan ryckte och betedde mig. Vi försökte få ihop en vettig klungkörning för att komma ifatt de två i täten. Efter en förning tittade jag bak och såg min brorsa Calles extremt kränkta ansikte. Det såg så kul ut att jag skrattade högt och försökte göra ett ryck bara för att jävlas. Det gick rätt bra, för sekunden efter spydde han på sin arm. Vilken underbar dag.


I de två sista intervallerna höll jag mig i storklungan. Där dammade vi på så mycket vi kunde. Fick till rätt hyffsad kedja ett tag tills nån försökte spräcka klungan. Sen gick det ihop igen ett tag tills näste man gjorde ett nytt försök. Folk droppade av till höger och vänster. Små grupper bildades och alla körde så hårt de kunde. Det är just det som är så skoj med kränkarrundorna. Alla tävlar mot sig själva och man skrattar tillsammans. När allt var klart samlades vi vid bilarna med rosiga kinder, skakande ben och prologhosta och drack kaffe.
Även idag hade vi med vårt filmteam. Se filmen här innan den släpps på dvd.


Dagens überkränkare blev Bålstakillen tätt följd av Magnus.
Tack för en strålande dag. Det här måste vi göra om snart.
/J

torsdag 18 mars 2010

Proffsdag med Bjorre.

På Bjorres jobb kan man ta ut en proffsdag när man känner att cykelsuget blir för stort. Det är ett riktigt smart sätt att få glada medarbetare. En sån dag tog han ut idag och frågade om jag ville göra sällskap. Jag är ju proffs sen länge så för mig var det inte mycket att klura på.

Jag började dan med en ostmacka och 3 koppar kaffe, sen lämnade jag Viktor på dagis och åkte vidare till Bjorre. Efter ombyte till cykelkläder och påfyllning av vattenflaskor så stack vi iväg. Roslagens härliga vägar hälsade oss välkomna med skön medvind och fint rull. Vi pekade och garvade och kände oss ordentligt elit när vi susade fram mitt på dan en vardag.


Vi styrde mot Kårsta och sprätte upp och ner i backarna. Strax innan Rimbo vände tillbaka och körde några vägar vi inte testat tidigare. Det tog inte så lång tid innan båda var vilse. Då vände vi igen och irrade oss tillbaka tills vi hittade ortsnamn som vi kände igen. Vägarna var helt strålande så extrasvängen var bara bonus.

Efter 11 mil och ca 4 timmar var vi tillbaka igen. Bjorre föreslog att vi skulle stanna på en Sibylla innan vi åkte hem. Jag tog en mosbricka med 2 korvar och Bjorre tog en 150 grammare med pommes. Jag hade inte ätit nåt sen ostmackan på morgonen så korvarna slank ner utan problem. Tack för maten, nästa gång bjuder jag.


Efter Sibyllan åkte vi hem till Bjorre igen där vi duschade och hoppade ner i hans jätte-bubbelpool med varsin iskall veteöl i näven. Efter en halvtimme var jag helt svimfärdig av värmen. Jag släpade mig ur poolen och in i duschen. Sen tackade jag för mig och åkte hem. Nu ska jag lägga mig på soffan och proffsa vidare.

Vi hade ett filmteam med som gjorde ett kort reportage om vår Roslagscykling. Se filmen här innan den släpps på dvd



Tack för en strålande dag bjorre.

/J

måndag 15 mars 2010

Ute-intervaller på 23 millimeters.

Enligt rapporter skulle Hovets temposträcka vid I1 vara snöfri och torr. Helt klart läge att låta Monarken stå och istället köra lite sköna ute-intervaller. Den vägen har en del sköna backar som man kan ställa folk i, och köra sig vimmelkantig i. Amir och Danne nappade på erbjudandet och hängde med.

Vi värmde upp genom att cykla 8 kilometer till andra änden av övningsområdet, där vände vi och satte fart tillbaka. Det var grymt härligt att susa fram på 23 mm-däck. Amir var inte i form så han släppte ganska tidigt. Jag och Danne dammade vidare i 40-45 km/h. Pulsen steg snabbt och syran smällde till i benen. Min pulsklocka var lite festlig så den visade allt mellan 90 och 180 slag per minut. Med 2 kilometer kvar stönade Danne till och släppte i en backe. De 8 kilometrarna avverkade vi på 10-11 minuter.

Efter 3 stenhårda intervaller avslutade vi det hela med kaffe och hallonkakor i bakluckan på bilen. Vi garvade åt dagens övning och försökte få tillbaka lite värme i fötterna. Lungorna kändes trasiga och det smakade blod i munnen. Jag och Amir avslutade med dusch och bastu på Friskis. En perfekt måndag!

På onsdag smäller det igen. Hör av er om ni vill hänga med. Om jag känner Danne rätt så kommer han inte släppa den här gången.
Tack för en strålande dag!
/Johan

söndag 7 mars 2010

Utecykling med bröderna rimfrost.

Idag slängde jag in hojen i bilen och åkte ut till Calle i Bålsta. Planen var att köra en runda innan frukost. Men när Linda fick höra det så tvingade hon mig att äta innan jag stack. Hon tyckte det lät dumt nu när jag blivit så tunn, så jag fick snällt trycka i mig en ostmacka. Tjejer har verkligen ingen respekt för sporten. Brorsan var det lite ordning på i alla fall. Han startade på tom mage som vi bestämt.



Den första milen var fruktansvärt kall. Ett tag trodde jag att tinningarna skulle spricka. Det var -16 i Hässelby när jag tvingades äta mackan. Tror inte det var så mycket varmare i Bålsta. Efter ett tag slutade det i alla fall göra ont i fingrarna och fötterna hade domnat för länge sen. Vägarna var fina. De stora var snöfria med torr asfalt och småvägarna hade ett hårt snölager på som gick prima att cykla på.

Jag kände mig riktigt stark hela rundan. Vinterns trainercykling har verkligen gett resultat. Calle har också ökat grymt mot förra året. Vi hojade i fin fart och snackade om sommarens äventyr och njöt av de fina vägarna. Milen tickade på och tillslut var vi hemma i Bålsta igen. För att få till den rätta randonnékänslan avslutade vi på Preem med en fika. Förutom min ostmacka hade vi bara druckit vatten på rundan. Calles ben var på gnällen på slutet. En timme till så hade han varit ett lätt byte för en rejäl kränkning. Nästa gång... 3,5 timmar och 8 mil blev det idag.

Tack för en strålande runda Calle.
/Johan

lördag 13 februari 2010

Klungvurpa på Mälaren.

Idag tog jag, brorsan och Nypan en liten sväng på Vikingarännets bana. Jag hade varit nere vid Lövstabadet och rekat isen på fredagkvällen så det verkligen var plogat den här gången. Sist jag och brorsan skulle köra här så var 40 cm djup snö och ett par skidspår, det ville vi gärna slippa idag. Det snöade ordentligt vid sjutiden när jag gick upp med Viktor. Men det borde inte hinna bli så mycket under dan. Några centimeter snö gör ingenting när man cyklar.


Vi cyklade genom Villastan ner till Berghamnsbrygga där vi ledde ut hojarna på isen. Ute på banan konstaterade vi att vi var ganska ensamna ute på isen. Vi hann bara några hundra meter innan brorsan körde omkull för första gången. Isen var snorhal. Under snön var det stenhård blankis. Våra pendlardäck med 240 dubbar rafsade bara lite lätt på isen. Här skulle man kört mtb med Nokian WXC 300. En slank han hit och en slank han dit och en slank han ner i diket.. Vi fortsatte att ramla och en av gångerna lyckades alla tre åka i backen samtidigt.


Det finns inte så mycket vindskydd på isen så snöflingorna piskade i ansiktet hela vägen. Då och då mötte vi små plogbilar som försökte hålla banan fin. Vi stretade på i motvinden och Vid Kungsängen tog brorsan farväl och körde bilvägen hem till Bålsta. Jag och Nypan vände tillbaka mot Hässelby. Nu fick vi vinden i ryggen. På tillbakavägen hade snön lagt sig på isen och bildat en sandpappersliknande yta. Nu fäste däcken och vi rullade på ganska bra.


En av plogbilarna hade knäckt isen på hemvägen. Det var sån där dubbelis med vatten emellan så vi testade att köra igenom men fastnade ganska snabbt. Efter tre timmar var vi hemma igen och jag kunde äntligen dricka vatten. Slangen på Camelbaken frös ganska snabbt och jag hade till och med kört omkull en gång när jag försökte få liv i den. Det blev varken långt eller snabbt idag, men det är inte varje dag man kan cykla på Mälaren.

Tack för en riktigt mullig isrunda.
/J