Visar inlägg med etikett Brevet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Brevet. Visa alla inlägg

söndag 17 februari 2013

Tour de Ötzi randonné! Storartad succé!

I lördags tog KBCK det stora steget ut i randonnévärlden med sin egna officiella 20 mils-brevet. Sexton cykelsugna gubbar hade tagit sig till Welcome Hotell för att cykla varvet runt Mälaren. Efter inskrivning och uthämtning av stämpelkort så rullade gruppen iväg någon minut efter åtta. De första milen genom stan gick ryckigt på de bitvis sorgligt underhållna cykelvägarna. När vi väl kom ut till Bergslagsvägen, som var snöfri och fin som ett vardagsrumsgolv, hade vi redan tappat en kille. Han hade fått punka i Spånga och stod där utan vettig pump och svor. Efter ett tag fick jag ett sms att han hade åkt hem istället. I Södertälje fyllde vi fikadepåerna med mumiebullar och redbull. Det här var dagens första stämpling och cyklist nummer två valde att åka hem.

Den riktiga cyklingen börjar efter Södertälje. Nu sträckte vi ut på landsvägen och njöt av knastret från dubbdäcken. Milen rullade på i bra fart och vips så var vi i Strängnäs. Här tog vi en stå-fika på kiosken där vi brukar fylla vatten och äta glass på sommaren. Uteserveringen såg inte lika lockande ut nu. Några stunder av tid senare cyklade vi genom Enköping och fortsatte mot Bålsta. Gruppen höll fortfarande ihop och tempot var bra. Imponerande att folk är så starka redan nu. Det hördes inte ett enda gnäll och hela gänget såg ut att trivas.

Det finns bara en enda skylt som betyder något när man cyklar runt Mälaren, Barkarbyskylten. Någon mil innan Barkarby höjdes tempot en aning. Jag låg ganska långt bak och började ta mig framåt i gruppen. Samtidigt såg jag hur Markus gjorde detsamma lite längre fram. I svackan vid Shurgard gick han och Daniel loss och gjorde en stöt i backen. Markus hade varit helt dockad innan Bålsta så han försökte sig antagligen på en långspurt. Så lätt ska han inte få den tänkte jag och satte fart efter honom. I rondellen kom jag upp bakom och tog mig förbi på vänster sida precis när man svänger ur. Sen var det bara fullt spett som gällde. Jag visste att det var folk bakom mig som var minst lika sugna på den skylten så det fanns inget utrymme att slå av på farten. Som en blandning av Mark Cavendish och Peter Sagan passerade jag den åtrovärda Barkarbyskylten som första man. Jag VANN! Hela skiten. Uppslag till Västerortstidningen: Spurtfenomenet från Hässelby har gjort det igen! Jerringpriset, Nobels spurtpris och UCIs hedersmedalj. Så stort är det.

I Barkarby stod Hanna i baren och väntade och vid KBCKs egna bås satt Tille, Jan, Jans polare, Jonas, Micke och Gurra. Tolv skitiga gubbar haltar in och slår sig ner och beställer varsin Belpils. Sen var afterbiken igång. Nu skulle det dunkas ryggar och historier om hårda förningar och krampande ben kryddades efter varje klunk öl. Under kvällen rasslade det in fler för att hjälpa till med afterbikandet. Det sista jag minns är att Hanna kom ut med några Gregorius och att Toni dansade in med famnen full av Rochefort tior. Sen var det ridå. Tack och adjö. Precis som det ska vara.

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Första stoppet i Södertälje.

Pinkstopp innan Strängnäs.

Finfika i Bålsta.

Nämen skål då!

Tille sköter sekretariatet.

Får det lov att vara några Gregorius?

Tack alla som var med och gjorde detta till en av vinterns bästa dagar.
/Johan

söndag 5 juni 2011

Täbys 60-milare. Redo för PBP!

Igår kördes Täbys 60-milare. Vi var flera från KBCK som hade bestämt oss för att köra just den här helgen. Jag, Calle, Vic och Toni ska köra Vättern med Conti-gänget om två veckor så vi hade inget val om vi skulle hinna kvalificera oss till PBP. Ari och Tille körde också, och vi var alla klädda i våra nya vita sommartröjor.

Det var ca 30 cykelsugna gubbar som startade från klubbstugan i Täby 06:00 i lördags. Klungan höll nästan ihop hela vägen till Järna. Där delades det upp i några mindre grupper. Vi var ca 10 pers i vår grupp och det rullade på riktigt. 6 av oss var KBCK-ryttare. Nånstans tappade vi lång-Anders, Hovet-Björn, ultra-randonné-Niklas och vår egen Tille. Vi lämnade dem åt vargarna och pinnade vidare. Nu var vi 6 pers i gruppen, 5 från KBCK och Mattias, storkränkaren från Brunna.

På kontrollen i Grängesberg tog vi ett längre matstopp med pizza och klädde på oss inför kvällen och natten. Det hade kommit mörka moln på himlen den sista timmen och mitt under vår randonnémiddag började det regna. Just då såg vi Tille och de andra rulla förbi vårt stället, de åkte till macken istället. Vi vinkade till dem när vi cyklade förbi macken när vi var klara.

Farten var riktigt fin hela tiden och alla gjorde sitt i motvinden, kantvinden och medvinden. På kontrollen i Fagersta mådde jag lite konstigt i magen så jag drack bara en flaska bubbelvatten och en Cola. Det fick jag betala för senare. Fram till hit, 42 mil, hade allt kännts prima, men efter några mil kände jag hur krafterna sinade. Jag försökte knapra i mig Runekakor och dricka vatten och sportdricka men det räckte inte. När mörkret kom så kom också tröttheten smygande. Innan Sala satt jag och blinkade för att vara säker på att ögonen var öppna. Det funkade ganska i några timmar.

De flesta i gruppen var riktigt trötta under mörkertimmarna men det märktes inte på hastigheten. Det dammades på ordentligt periodvis men som vanligt var det bara att bita ihop och hänga med. När solen gick upp försvann tröttheten, i huvudet i alla fall. Men mina ben kändes fortfarande ganska rökta. Jag kunde inte riktigt ta såna monsterförningar som de andra pysslade med. Jag fick inte ut nån fart i benen, inte över 35 i alla fall.

Efter 23 timmar och 5 minuter sladdade vi in på Shell i Täby och fick sista stämpeln. Faktiskt sista stämpeln för den här randonnéserien. Rundan gick riktigt bra trots tröttheten på natten. Vi jobbade bra ihop och alla gjorde sitt. Nu är jag äntligen färdig för Paris-Brest-Paris.







Tack för en riktigt bra runda grabbar.
/J

lördag 7 maj 2011

30 härliga mil i Örebro.

03:30 drog väckarklockan igång. Allt var packat och klart så det enda jag behövde göra var att bre några mackor som cykelproviant. Det blev en lyxvariant med brie och salami. Sen hämtade jag Matte och Calle med Forden och satte nytt rekord Stockholm-Örebro. Vi hann i god tid till inskrivningen hos Börje och hann surra lite med de andra innan starten gick. Den första milen lotsades vi lugnt och fint genom Örebro och fick se både slottet och de centrala delarna av stan innan klungan delades upp och vi satte fart mot första kontrollen i Fellingsbro.

Vi var 5 pers som höll ihop hela vägen. Matte, Calle, Micke, Staffan och jag. Ett riktigt bra gäng. Tempot var lagom högt och jämnt, och milen susade på utan några större problem. Vägarna var riktigt mulliga med hyffsat lite trafik. SMHI hade överträffat sig själva när de gjorde dagens väder. Vid lunchtid fick vi ta av oss och köra med kort-kort. Mulligt var ordet.

Efter strax under 10 timmar sladdade vi in till klubblokalen där Börje tog emot oss. Sen bjöds det på fika och hembakta bullar. Efter välbehövlig dusch, med tappade tvålar och hela klabbet, åkte vi hem igen och kunde konstatera att Örebros brevet-arrangemang är bäst i landet. Det är klart värt resvägen för att köra några breveter härifrån.




Lagom trafik.

Ögongodis.

Nöjd storbloggare.

Fjugestas förorter.

Nöjd kvintett.



Lite påtår tack.

Randonnéhäng i sofforna.


Tack Örebro CK för en strålande dag.
/J

lördag 23 april 2011

40 härliga mil från Tumba.

Långfredag betyder långcykling. Den här gången var det Tumbas 40-milare som skulle köras. Det var ca 30 cykelsugna gubbar som kom till Starten på Statoil. Det var bra uppslutning från KBCK. När vi körde den här rundan förra året blev det till en av de värre rundorna jag kört. Spöregn, kyla och missär. Idag hade SMHI lovat sol och skaplig temperatur.

Efter starten drogs fältet ut och efter ett tag hade det delat upp sig till flera klungor. Milen rullade på fint och vår klunga blev mindre och mindre. Vid Bråviken missade vi färjan så där fick vi en spontan fikarast i gräset. Under tiden rullade de andra grupperna in. I Söderköping tog vi ett kortare stopp så våra grupper delades naturligt igen. Här hade vi medvind ett tag så milen rasslade på fint. På skogsvägen innan Rejmyre fick vi vinden i ansiktet igen.

Vår grupp på 8 man jobbade fint ihop. Calle, Mattias, Bjorre, Jens, Viktor, Toni, Hoven och jag. Vi tog lite kortare stopp och cyklade i lagom fart och efter en fin cykeldag var vi framme i Tumba igen. 14:12 stannade tiden på, inklusive väntan på färjan och broöppning i Södertälje.





5 minuter innan starten.




KBCK håller stilen med reflexjacka.




Gubbar på pärlband.




Kalle i backen.




Fika i väntan på färjan.




Vår grupp rasslar vidare.




Här var han fortfarande tuff.




Le peloton.




STOCK!




Korta backar svider fint i benen.




Dryg skogsväg innan lunchen.




Randonnélunch i Rejmyre.




Härliga vägar.




La strade bianche.




Le selection.






Mer stock.




Ännu mer fina vägar.




Ögongodis utanför Coop.




Tummen upp för Gnesta.




Nästan som betongbacken i Italien.




Randonnébanketten efter målgång.



Tack för en strålande dag grabbar.
/Johan

söndag 17 april 2011

40 mil från Västerås.

03:50 pep väckarklockan och jag ramlade ur sängen. Jag vaknade undertiden jag fyllde vattenflaskorna och bredde några mackor i köket. Sen knycklade jag in cykeln i bilen och åkte till Sollentuna för att plocka upp Matte. Dags att åka till Västerås och köra Ck Distans 40-milare.


I Västerås stod Peter Tonér och delade ut stämpelkort till de andra. Det var 8 startande, Peter var förkyld så han stannade kvar. De första 6 milen går utmed 66:an som vägverket har gjort om till 2+1 väg. Hektor passade på att få punka efter 8 km. Strax efter tappade jag min vattenflaska så den sprack. Precis där låg det en överkörd bäver i vägkanten. Det började bra.


Frukost på Mc Donalds i Ludvika. När vi beställde så var det OMÖJLIGT att få hamburgare så vi fick snällt besälla den fåniga frukostmenyn. 10 minuter senare var tydligen frukosttiden slut och de började sälja hamburgare igen. Nån mil efter Ludvika mötte vi Tobbe, han hängde med nån mil och hann visa sitt hus innan vi skiljdes åt. Här släppte också Martin och Nils.


Backarna innan Säfsen verkade aldrig ta slut. Vi var uppe på 500 meter som högst. Som Stockholmare är det otroligt högt. Dalkarslbacken har väl 30 höjdmeter ungefär. Vår grupp jobbade bra ihop och milen rasslade på fint. Vi tog hyffsade stopp på kontrollerna och fyllde på med dricka och kakor. Vi hade jobbat mot kantvind och motvind hela dan men när vi svängde av mot Frövi så fick vi vinden i ryggen. De sista 10 milen låg mellan 35 och 40 km/h hela vägen. Efter 40 mil och 14:45 timmar var vi tillbaka på Shell. 32,2 i rullsnitt. En riktigt bra dag på cykeln helt enkelt.




Första och enda punkan.



Hej björkpollen.



Glada grabbar på utflykt.


Inge hamburgare?


Fint som snus i dalarna.


Charmig väg.


Är det här sista backen?


Fikat har trappats upp sen förra året.


Lesjöfors. En del av vischan.


Ögongodis utanför Coop.




Vägen som delar Mattisborgen.



Grabbar, vill ni ha stock?


Ögongodis i Grythyttan.


Nån väg.


Runes i 40+.


Ögongodis i Frövi.


En annan väg.


Samma väg. Samma gubbar.


Sista stämpeln i Västerås.


Tack grabbar för en strålande runda. Det här får vi göra om. /J